Historia

Steninge Lervarufabrik

Lervarufabriken vid den gamla ångbåtsbryggan i Steninge uppfördes 1917 av dåvarande ägaren Carl Östen Schauman, som hade stora visioner för Steninge.

I de stora trädgårdsodlingarna odlades växter, blommor och grönsaker som såldes till kunder över hela Sverige. För att transportera växterna behövdes många lerkrukor, och Schauman siktade på att producera dessa även för försäljning i hela landet.

Den nya fabriken skulle tillverka två miljoner blomkrukor per år! Drejningen skedde manuellt fram till 1930-talet.

År 1932 köptes Steninge slott med tillhörande ägor av Wolfgang Thomas från Amerika. Under hans tid utvecklades Steninge till ett blomstrande samhälle med lantbruk, trädgårdar, lervarufabrik och keramikverkstad. Totalt arbetade cirka 130 personer på godset år 1938, varav 40 i lervarufabriken och 10 i keramiken. Under 1930-talet startades en keramikfabrik vid sidan av lervaruproduktionen, där arbetet moderniserades med elektriska drejskivor och ugnar. En konstnärlig ledare anställdes för produktionen av lergods, som efter bränning glaserades. Den amerikanske ägaren tog med sig flera keramiska konstverk över Atlanten och visade upp dem på världsutställningen i Chicago år 1933.

Under krigsåren stötte man på stora tillverkningssvårigheter och hade svårt att möta efterfrågan. 1946 fick dock produktionen ett uppsving och nya produkter lanserades, främst blomkrukor i olika modeller.

På 1950-talet beskrevs Steninge lervarufabrik som Nordens största. Verksamheten utvidgades med nya lokaler på andra orter för tillverkning av planteringskrukor, prydnadsblomkrukor samt andra nyttoartiklar som smörkylare och luftfuktare.

I Steninge övergick man till maskinell gjutning av lerprodukter. Det fanns endast en handdrejare kvar som arbetade med de riktigt stora krukorna. De chamotterade och glaserade skålarna och krukorna blev mycket populära.

I mitten av 1960-talet inleddes en ny era i fabriken i Steninge då en disponent med bakgrund som produktionschef från Rörstrands fabrik i Lidköping anställdes för att leda produktionen. Stora investeringar gjordes i fabriken med upprustade lokaler, nya maskiner och ugnar, samt en glasyravdelning. Paula von Freymann arbetade som formgivare på Steninge mellan 1965 och 1970 och utförde allt arbete själv.

När godsägare Thomas avled 1974 överläts verksamheten till Uppsala-Ekeby-koncernen, som flyttade all produktion från Steninge till den nybyggda fabriken i Uppsala i slutet av 1970-talet.

Den gamla lervarufabriken, som under flera decennier gett arbete åt många lergodsarbetare, drejare, brännmästare, ugnsarbetare och keramiker, och som producerat miljontals krukor och lergods samt byggts om flera gånger, har därefter stått tom – tills en familj med kärlek till Steninge och dess historia kom på idén att starta en ny verksamhet här på denna vackra plats. En verksamhet som kan erbjuda både Steningebor och besökare en fin upplevelse med god mat, utställningar och avkoppling i denna unika miljö, präglad av årtionden av arbete i denna historiska byggnad.

I november 2024 öppnades en utställning om lervarufabrikens över 100-åriga historia med gamla foton och lergods producerade här 1920-1970. Välkomna att titta in på en rundtur i den gamla fabriken och slå dig ner i en soffa i vårt levande museum på plan 2!

Foto fasad före ombyggnad

Fasad före ombyggnaden

Källa: Gunilla & Giselher Naglitsch: Steningelera 2008, Steninge folk och miljöer 2014