I Lervarufabriken vid den gamla ångbåtsbryggan i Steninge uppfördes år 1917 av dåvarande
ägaren Carl Östen Schauman som hade stora planer för Steninge.

I de stora trädgårdsodlingarna producerades växter, blommor och grönsaker som såldes till kunder i
hela Sverige. För transport av växter behövdes det många lerkrukor men Schauman siktade
på att producera lerkrukor även för försäljning i hela landet.

Den nya fabriken skulle tillverka två miljoner blomkrukor om året! Drejningen skedde manuellt ända till 1930-talet.

Infoga foto, fabriken före 1932

1932 köptes Steninge slott med tillhörande ägor av Wolfgang Thomas från Amerika. Under
hans tid utvecklades Steninge till ett blomstrande samhälle med lantbruk, trädgårdar,
lervarufabrik och keramikverkstad. Sammanlagt arbetade ca 130 människor här vid godset år
1938 varav 40 i lervarufabriken och 10 i keramiken. Under 1930-talet startades det, vid sidan
av lervaruproduktionen även en keramikfabrik där arbetet moderniserades med elektriska
drejskivor och ugnar. En konstnärlig ledare rekryterades för produktionen av lergods som
efter bränning glaserades. Den amerikanske ägaren tog med sig ett antal keramiska konstverk
över Antlanten där han visade upp dem på världsutställningen i Chicago år 1933.

Infoga foto ca 1940

Under krigsåren brottades man med stora tillverkningsvårigheter och hade svårt att möta efterfrågen. 1946 får dock produktionen en uppsving och man lanserar åter nya produkter,
som i huvudsak består av blomkrukor av olika modeller.

Under 1950-talet beskrivs Steninge lervarufabrik som Nordens största. Rörelsen utvidgades
med nya lokaler på andra orter för tillverkning av planteringskrukor, prydnadsblomkrukorsamt andra nyttoartiklar såsom smörkylare och luftfuktare.

I Steninge övergår man till maskinell gjutning av lerprodukter. Det var bara en handdrejare
som jobbade med de riktigt stora krukorna. De chamotterade och glaserade skålarna och
krukorna blev populära.

I mitten av 60-talet inleddes en ny era i fabriken i Steninge då en disponent med bakrund som
produktionschef från Rörstrands fabrik i Lidköping anställdes för att leda produktionen. Stora
investeringar görs i fabriken i Steninge med upprustade lokaler, nya maskiner och ugnar samt
en glasyravdelning inrättas. Paula von Freymann arbetade som formgivare på Steninge
1965-70 och utförde allt arbete själv.

Infoga foto Paula von Freymann

När godsägare Thomas avlider år 1974 överlåts rörelsen till Uppsala-Ekeby koncernen som
flyttar all produktion från Steninge till den nybyggda fabriken i Uppsala i slutet av 70-talet.

Därefter har den gamla lervarufabriken, som under flera decennier gett arbete åt många
lerarbetare, drejare, brännmästare, ungsarbetare, keramiker m fl, producerat miljontals krukor och lergods samt byggts om flera gånger, stått tom – tills en familj med kärlek till
Steninge och dess historia kom på idén att starta en ny verksamhet här på den vackra
platsen. En verksamhet som kan erbjuda såväl Steningebor som tillresta en fin upplevelse
med god mat, utställningar och avkoppling i denna unika miljö, märkt av alla års arbete i
denna vackra byggnad.